Du och jag brukade vara bästa vänner, vi gjorde seriöst allt ihop.
Men idag när vi träffas blir jag nervös i din närvaro jag är inte längre bekväm och avslappnad som jag brukade vara. Du har blivit vuxen och anser mig som omogen för att jag inte vill binda mig och vara seriös här i livet, tro jag.
Jag märker det.. du har hittat en ny.. en ny som du förr hatade och alltid prata illa om. Jag ogillar henne fortfarande. Men hon har pojkvän ,såklart, en pojkvän som din pojkvän gillar. Kan inte bli bättre
Men jag ska inte skylla allt på dig, för jag är sämst på att ringa. Är bortskämd med att du alltid ser till att vi träffas och de är alltid du som ringt mig varje dag för de mesta. Men nu ringer du en gång i veckan kanske, och när jag ringer svarar du inte alltid. och i vissa fall ringer du inte upp ditt missade samtal från mig.
Men i grund och botten beror de nog på att Din kille inte gillar mig. Kan tänka mig att han säger mycket om mig som påverkar dig. Inga konstigheter egentligen så fungerar de, den man lever ihop med blir inte bara ens älskare utan också ens bästa vän.. Med andra ord han tog över min kompis plats
Det jag försöker säga är att när jag får tid att slappna av och tänka så tänker jag ofta på dig och saknar dig